Varje steg, som Frälsaren tog, ansträngde honom mycket. Han stönade, som om han led under tyngden av en förfärlig börda; men han undvek att oroa sina tre utvalde lärjungar med en närmare förklaring om den själsångest, som hans kulle utstå. Lärjungarna förhindrade honom tvenne gånger från att digna till marken. Jesus förnam, att han behövde vara ännu mer i ensamhet, och han sade alltså till de tre, som voro med honom: ”Min själ är djupt bedrövad intilldöden; bliven här och vaken med mig.” (Matt. 26: 38) Lärjungarna hade aldrig förr hört honom tala med en sådan alvarlig röst, Hans kropp darrade av ångest, och hans bleka anlete visade tecken av en sorg, som övergår all beskrivning.