Jesu röst uppväckte dem till en del. De sågo, huru han böjde sig över dem, samt märkte, att hans uttryck och ställning utvisade stor utmattning. De kunde knappast igenkänna sin Mästares vanligen så lugna ansikte, så förändrad var dess utseende. Han vände sig till Simon Petrus och sade: ”Simon, sover du? Förmådde du icke vaka en enda timme?” (Mark. 14: 37) Ack, Simon, var är nu din iver, som du skröt över? Du, som för så kort tid sedan bedyrade, att du kunde följa din Herre till både fängelse och död, nu övergiver du honom frestelsens och dödskampens stund samt söker vilka i sömnens armar!