Denna betydelsefulla natt borde lärjungarna hava tillbringat i andlig kamp och bön, som kunde hava givit dem styrka till att vara vittne till Guds Sons förskräckliga själskval. De skulle därigenom hava blivit beredda att vid Jesu död på korset i någon mån kunna fatta den överväldigande smärta, som han utstod. De kunde då bättre hava erinrat de ord, som han talade till dem angående sitt lidande, sin död och sin uppståndelse, och några ljusets strålar skulle hava upplyst mörkret i denne prövningens tid samt stadfästat deras tro. Kristus hade sagt dem på förhand, att dessa ting skulle ske. Han visste, vilken makt mörkrets furste skulle utöva till att förlama lärjungarnas sinnesförmögenheter, när de skulle vaka och bedja.