Jesus stod med lugn och självbehärskning inför översteprästen, under det församlades ögon voro fasta på honom, och alla omkring honom voro häftigt upprörda. Kaifas betraktade fången ett ögonblick och blev slagen med en plötslig beundran av hans värdig hållning. Han fattades av en övertygelse om, att denne person var lik Gud. Men i nästa ögonblick bortjagade han denna tanke och föraktade sina egna känslor. Därpå hördes hans röst uttala stolta och bespottande ord, fordrande att Jesus skulle utföra inför honom ett av de mäktiga underverk, som hade gjort honom så beryktad bland folket. Men Frälsaren låtsades icke höra hans ord.