Prästerna och de överste hade rådslagit med varandra och beslutat, att Jesus skulle fördömas, antingen de kunde skaffa bevis mot honom eller icke. Men det var nödvändigt att framlägga beskyllningar mot honom, så att romarna kunde anse honom för straffvärdig; ty eljes kunde de ej straffa honom på laglig väg. Hans anklagare kunde finna många, som ville vittna, att han hade ropat ve över prästerna och de skriftlärde, att han hade kallat dem skrymtare och mördare; men detta ville ej göra något intryck på romarna; ty de tyckte själva, att fariséerna skrymteri var motbjudande. Dessa vittnesbörd ville ej heller hava någon vikt hos sadducéerna; ty i deras diskussioner med fariséerna hade de användt liknande utryck mot dem. Hans anklagare fruktade för att uppreta sadducéerna till att motstå fariséerna; ty om dessa två partier begynte strida med varandra, så komme Jesus med al trolighet att undslippa deras händer.