Slutligen kommo två vittnen fram, vilkas vittnesbörd icke voro så självmotsägande, som de andras hade varit. En av dem, en dålig person, som hade sålt sin ära för en summa penningar, talade om Kristus, som om han varit hans jämlike: ”Denne har sagt: Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det.” (Matt 26: 61) Jesus hade förutsagt sin egen död och uppståndelse, som strid och seger med dessa sinnebildliga och profetiska ord; men hans fiender hade förvändt hans ord, att de skulle kunna motsvara deras avsikter. Jesu ord var sanning; hans anklagares vittnesbörd voro falska och ondskefulla. Om Jesu yttranden hade ordagrant anförts, såsom han uttalade dem, så skulle man icke hava funnit något stötande i dem. Om h an endast hade varit en vanlig människa, såsom de ansågo honom vara, så skulle hans förklaring icke hava visat något annat, än att han var behärskad av en oförnuftig, skrytsam anda; men man kunde icke hava betecknat den såsom en händelse mot Gud.