Kaifas påyrkade av Jesus, att han skulle svara på den beskyllning, som anfördes emot honom. Men Frälsaren svarade intet; ty han visste, att hans dödsdom redan var avgjord. Det vittnesbörd, som de två sista vittnena framlade, bevisade icke något mot honom, som man kunde döma honom till döden för, och Jesus förblev lugn och stilla. Prästerna och rådsherrarna började att bliva rädda för, att de ändå icke skulle uppnå sin avsikt. De kände sig missräknade och förvirrade över, att de icke hade erhållit något från de falska vittnena, varigenom de kunde döma sin fånge. Den enda förhoppning, de nu hyste, var att få Jesus till att säga något, som kunde fördöma honom i folkets ögon.