Jesus viste, att änglarna bevittnade hans förödmjukelse, och att den ringaste ängel i ett ögonblick kunde hava förskingrat den begabbande skaran och frälst honom ur deras våld, om han hade begärt hans hjälp. Jesus själv kunde hava slagit hela den upphetsade mängden till jorden, så att de hade blivit lika de döde, genom en enda blick eller ett enda ord av hans gudomliga kraft, eller han kunde hava drivit dem förskräckta bort, likasom han utdrev ur templet dem, som ohelgade det. Men det var bestämd i frälsningsplanen, att han skulle lida förakt och misshandling av ogudliga människor, och han åtog sig att lida allt detta, då han blev människans Förlossare. Guds änglar nedskrevo genast var förhånande blick, vart ord och var handling, som riktades emot deras älskade furste, och de dåliga människor, som begabbade Kristus och spottade i hans lugna, bleka ansikte, skola en dag beskåda det i härlighet, när det lyser klarade än solen. På den förskräckliga dagen skola de ropa till bergen och klipporna: ”Fallen över oss och skylen oss för hans ansikte, som sitter på tronen, och för Lammets vrede!” (Uppb. 6: 16)