Då Judas insåg, att hans böner voro förgäves, föll han ned inför Jesu fötter och erkände honom för att vara Guds Son, och han bad honom om förlåtelse för hans synd och om att hans kulle använda sin gudomliga makt till att frälsa sig själv från sina fiender. Frälsaren förebrådde icke sin förrädare varken med ord eller blick. Han visste, att han led de bittraste samvetskval för si synd. Han såg medlidsamt på Judas och sade, att han kommit till jorden för att lida.