Om det ännu fattades något vittnesbörd för att bevisa, att Jesus var oskyldig, så gavs detta i Judas’ bekännelse. Detta var icke endast ett bevis på, att Frälsaren var oskyldig, utan att denna händelse var en tydlig uppfyllelse av profetian. Sakarjas hade i en profetisk syn skådat framåt till denna tid och sett, huru Guds Son behandlades. ”Och jag sade till dem: om eder gott synes, given mig min lön, och om icke, så låten det vara! Och de vägde upp såsom min lön trettio silversiklar. Och Herren sade till mig: Kasta det åt krukomakaren, det dyra pris, vartill jag blivit av dem värderad! Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i Herrens hus åt krukomakaren.” (Sak. 11: 12, 13.)