Petrus tänkte icke vid sitt inträde, att han skulle bliva igenkänd, och då han påtog sig ett utseende av likgiltighet, inträdde han på fiendens område och föll under satans frestelser. Han låtsades icke bry sig om Frälsarens förhör, ehuru hans hjärta i verkligheten var fullt av bedrövelse över de gruvliga förolämpningar, som Jesus utstod. Dessutom var han både förvånad och förtretad över den förnedring, som Jesu ådrog både sig och sina lärjungar genom att låta sig behandlas på detta vis. Under dessa varandra mottridande känslor var det svårt får honom att visa sig likgiltig. Hans utseende var onaturligt, under det han försökte att deltaga med Jesus förföljare i deras opassande löjligheter för att skyla sina egna känslor.