Ett styng av samvetsförebråelse genomfor Petrus. Han erinrade, vad han hade lovat; några få timmar förut hade han varit villig att utstå fängelse och död för sin Herre. Han kom i håg sin sorg, när Frälsarn sade till honom i salen, varest de voro församlade, att den samma natten skulle förneka sin Mästare tre gånger. Petrus hade nyss bedyrat, att han icke kände Jesus, och han insåg nu med bitter sorg, huru väl hans Herre kände honom, och huru noga han hade genomskådat allt, som var i hans hjärta, under det han själv ej kände sitt eget hjärtas bedräglighet. Han suckade djupet i andan, då han besinnade, att hans Mästare icke blott led den bittraste förnedring från sina fienders sida, utan att han även måste lida vanära från en av sina lärjungar, som hade övergivit honom och i provnigens stund nekat att erkänna honom såsom sin Herre.