Då Frälsaren framställdes inför Herodes, trängde sig den råa folkhopen tät omkring honom och klagade på honom. Några beskyllde honom för en förbrytelse, andra för en annan. Herodes bjöd dem vara tysta och befallde, att Jesus skulle lösas; ty han önskade själv att tillställa honom frågor. Han betraktade Frälsarens bleka, sorgsna ansikte, som hade ett uttryck av stor visshet och renhet, men även av ytterlig trätthet och lidandene, med nyfikenhet blandad med en känsla av medlidande. Herodes så väl som Pilatus visste på grund av sin kännedom om judarnas sinnelag, att ondska och missunsamhet hade förmått dem till att fördöma en oskyldig människa.