Judarna ville genast hava avrättat Jesus, efter det domarena hade uttalat dödsdomen över honom, och de hade haft makt därtill; men romarna hade tagit denna makt ifrån dem, och det var nödvändigt att överlämna saken till den rätta överheten, innan den kunde fullständigt avgöras. Judarna voro mycket angelägna om att påskynda Jesu förhör och utföra hans dödsdom; ty om detta icke skedde med ens, så skulle det bliva uppskjutet en hel vecka till följd av påskfesten, som nu var nära för handen. Och i en sådan händelse måste de hava behållit Jesus såsom fånge. Folkhopen fordrade nu, att han skulle dödas, men innom en kort tid kunde deras upphetsning lägga sig och deras sinnesstämning förändras. Det bättre folket kunde uppväckas till att taga honom i försvar, och det var all sannolikhet för, att han skulle bliva lössläpt. Prästerna och de äldste märkte, att de icke hade någon tid att förlora.