Om Jesus hade önskat att göra det, kunde han hava yttrat sådana ord, som skulle hava djupt inträngt i den förhärdade konungens hjärta. Han kunde hava ingivit honom fruktan och bävan genom att framlägga all hans ogudaktighet inför honom och det förskräckliga straff, som väntade honom. Men Jesus hade intet ljus för en person, som hade handlat tvärt emot den upplysning, han hade erhållit av den störste av profeter. Kristi öra hade alltid stått öppet för även den värste syndares uppriktig bön; men han hade icke något öra för Herodes’ befallningar. De ögon, som alltid med medlidande och förlåtande överseende hade vilat på ångerfulle syndare, hur besmittade och låga de än voro, ville icke en gång se på Herodes. De läppar, som hade meddelat så mycken dyrbar undervisning och alltid varit färdig att besvara spörsmålena av dem, som sökte upplysning, och att giva tröst och tillgift till dem, som kände sig syndiga och modfällda, hade intet ord för den stolte, grymme Herodes. Det hjärta, som alltid rördes av det mänskliga eländet, var tillslutet för den högmodige konungen, som icke kände något behov av en Frälsare.