Jesus vacklade av tröttighet. Blek och fårad och bärande törnekronan och purpurkappan blev han utan barmhärtighet driven tillbaka till den romerska landshövdingens rådsal. Pilatus blev mycket förtretad; ty han hade lyckönskat sig själv med, att han hade unsluppit ett förfärligt ansvar, då han sände Jesu anklagare till Herodes. Han frågade nu judarna otåligt, vad de önskade, att han skulle göra. Han påminde dem om, att han redan hade förhört fången och icke funnit något brott hos honom; att hans anklagare icke hade varit i stånd till att bevisa en enda av de beskyllningar, som de anfört emot honom; att han hade sänt Jesus till Herodes, som var tetark i Galileen över deras egen nation, och an hade icke heller funnit någonting hos fången, för vilket han var skyldig till att dö. Pilatus sade: ”Därför vill jag tukta honom och giva honom lös.”