Medlemmarna av det högsta rådet, åtföljda av mängden, ledsagade Jesus till palatset, der den romerske landshövdingen Pilatus uppehöll sig, för att erhålla en bekräftelse på den dom, som de hade avkunnat. De judiske prästerna och rådsherrarna. Kunde icke själva ingå i palatset av fruktan för att bliva orenade enligt ceremoniallagen, varigenom de skulle förhindras från att deltaga i påskhögtiden. För att kunna döma Guds helige Son voro de tvungna till att hänskjuta domen till en person, vilkens tröskel de icke vågade att överträda av fruktan för att bliva besmittade. Förblindade av fordom och grymhet, som de voro, kunde de icke inse, att deras påskfest, var onyttig, efter som de hade besmittat sina själar genom att förkasta Jesus. Den stora frälsning, som han bragte, förebildades genom Israeliternas räddning ur Egypten, av vilken händelse påskfesten utgjorde en åminnelse. Det oskyldiga lam, som slaktades i Egypten och vars blod ströks på dörrposterna, utverkade, att mordängeln gick förbi Israels barns hus. Det var en förebild till Guds rena Lam, vars förtjänster allena kan frälsa dem fallna människan från död och fördömelse. Frälsaren hade lydt judarnas lagar och iakttagit alla anordningar, som voro föreskrivna av Gud. Han hade just ätit av påsklammet såsom den stora motbilden, och han hade förenat Herrens nattvard med påskalammet. Hur betydelseslös och fåfäng den ceremoni då var, som Jesu förföljare, de judiska prästerna, ämnade deltaga uti!