Pilatus var nu mer än förut överbevisad om den persons ypperlighet, som stod inför honom, och ha försökte åter och åter att frälsa honom. ”Men judarna ropade och sade: ”Giver du denne lös, så är du icke kejsarens vän. Var en som gör sig till konung, han sätter sig upp mot kejsaren.” (Joh. 19: 12) Med dessa ord angrepp de Pilatus svagaste sida. Regeringen hade betraktat honom något misstänksamt, och han visste, att ryktet om otrohet hos honom skulle troligen kosta honom hans ämbete. Han visste, att om judarna blevo hans fiender, skulle de ej visa någon barmhärtighet; ty han såg framför sig ett exempel på den beslutsamhet, varmed de sökte urvägaskaffa en, som de hatade utan orsak.