När Pilatus såg, att folket utvisade en sådan satanisk ondska, blev han ännu mer överbevisad om Jesu gudomlighet. Han hade aldrig förr varit vittne till en sådan fräck förmätenhet och hjärtlös grymhet, och Jesu lugna värdighet stod i skarp kontrast med hans förföljares oregerliga utbrott. Pilatus sade för sig själv. Han är en Gud, och de tycktes honom, som om han såg ett milt ljus omstråla hans huvud. Då han sålunda betraktade Jesus, blev han blek av fruktan och självförebråelse. Därpå vände han sig till folket med ett oroligt uttryck i sitt ansikte och sade: Jag är fri från hans blod. Tagen Ni honom och korsfästen honom! Men marken väl, Ni präster och överstar, jag förklara honom vara en rättfärdig människa; och må den, som han kallar för sin fader, döma eder för denna dagens handling och icke mig. Därpå vände han sig till Jesus och fortsatte: Förlåt mig för denna handling; jag är ej i stånd att frälsa dig!