Förundren, eder, Ni himlar, och giv akt, du jord! Se förtryckarna och den förtryckte! En stor skara omgiver världens Förlossare, hån och begabberi blandas med grova eder och förbannelser. Hans ringa härkomst och ödmjuka leverne göras till föremål för bespottande anmärkningar från de känslolöse uslingarna. Hans påstående, att han är Guds Son, förhånas av översteprästen och de äldste, och deras grova gyckel och förhånande försmädelser gå från mun till mun. Satan har fått fullkomligt herradöme över sina tjänare genom att först fylla översteprästerna och de äldste med ett religiöst raseri, vilket de sedan meddela till det råa, okunniga folket, till dess alla beherskas av en fördärvad harmoni i deras känslor från de skrymtaktige prästerna och rådsherrarna till de lägste bland folket. Kristus, Guds Son, överlämnades åt folket och fördes bort att korsfästas.