Jesus gav icke ett omedelbart svar på denna fråga. Han visste, att bättre känslor hade blivit uppväckta i Pilaus’ hjärta, och han önskade att giva honom ett tillfälle till att erkänna, huru långt hans sinne hade blivit böjt till det, som var rät. Han svarade därför: ”Säger du detta av dig själv, eller hava andra sagt dig det om mig?” (vers 34) Frälsaren önskade, att Pilatus skulle säga, om detta spörsmål gjordes till följd av de anklagelser, som judarna hade anfört, eller emedan han önskade att erhålla upplysning av Kristus. Pilatus längtade efter en mera förståndig tro. Jesu värdiga hållning och hans lugna själsnärvaro , då han var i en sådan ställning, i vilken han helt naturligt kunde förvänta att se hat och hämndlystnad visa sig, förvånade Pilatus och vann hans högaktning. Det spörsmål, som Jesus sålunda omedelbart ställde till honom, förstod han genast, och detta visade, att hans själ hade blivit träffad av överbevisning. Men den romerska domarens stolthet fick överhanden och undanträngde Guds Andes inflytande. Petrus svarade. ”Icke är väl jag en jude? Ditt folk och översteprästerna hava antvardat dig åt mig; vad har du gjort” (Joh. 18: 35.)