Människor hade nästan förlorat kunskapen om den sanne Guden. Deras sinnen hade förmörkats av avgudadyrkan. I stället för de gudomliga lagarna, vilka är ”heliga, och rätta, och goda” (Rom. 7:12) bemödade sig människor om att i stället införa lagar i harmoni med sina egna grymma, själviska hjärtans syften. Ändå utplånade Gud dem inte på grund av sin barmhärtighet. Han hade för avsikt att ge dem tillfälle att lära känna honom genom hans församling. Han avsåg att de principer som uppenbarades genom hans folk skulle vara medlet för att i människan återställa bilden av Guds karaktär.