Med ömsint allvar uppmanade David Salomo att vara manlig och ädel, att visa barmhärtighet och älskvärd vänlighet mot sina undersåtar, och att i alla sina mellanhavanden med jordens länder ära och förhärliga Guds namn och ge uttryck åt det heligas skönhet. De många krävande och märkliga erfarenheter, som David hade gått igenom under sin livstid, hade lärt honom värdet av de ädla dygderna, och ledde honom, att som sin sista vilja förklara för Salomo: ”Den som regerar över människorna i rättfärdighet, den som regerar i Guds fruktan, han är lik morgonens ljus, när solen går upp, en morgon utan moln, då jorden grönskar genom solsken efter regn.” 2 Sam. 23:3, 4