Israel hade haft rika tillfällen att glädjas. Det land till vilket Herren hade fört dem var ett land som flöt av mjölk och honung. Under ökenvandringen hade Gud försäkrat dem att han ledde dem till ett land, där de aldrig behövde lida på grund av brist på regn. ”Ty det land som du nu kommer till för att ta det i besittning”, hade han försäkrat dem, ”är inte som Egyptens land som ni drog ut ifrån, där du måste trampa upp vatten till den säd du sådde, så som man gör i en köksträdgård. Nej, det land dit ni nu drar för att ta det i besittning är ett land med berg och dalar, som får vatten att dricka genom himlens regn. Det är ett land, som HERREN, din Gud, vårdar sig om. Ständigt vilar HERRENS, din Guds, ögon på det, från årets början till årets slut.” 5 Mosebok 11:10-12