Då Elia med rent samvete står inför Ahab, gör han inget försök att be om ursäkt eller att smickra kungen. Inte heller försöker han att undgå kungens vrede genom de goda nyheterna att torkan nästan är över. Han har inget att be om ursäkt för. Upprörd, och mån om Guds ära, skickar han tillbaka Ahabs anklagelse genom att utan fruktan förklara för kungen att det är hans lagöverträdelser, och hans fars lagbrott, som har fört med sig denna naturkatastrof över Israel. ”Det är inte jag som drar olycka över Israel”, försäkrar Elia djärvt, ”utan du och din fars hus. Ni överger ju HERRENS bud och följer efter baalerna”. 1 Kung. 18:17-18