”När det blev middag, retades Elia med dem och sade: ´Ropa högre. Visst är han en gud, men han kanske sitter försjunken i tankar, eller så är han upptagen eller på resa, kanske sover han, men då skall han väl vakna´. Då ropade de ännu högre och ristade sig, som de brukade, med svärd och spjut, så att blodet rann på dem. När det blev eftermiddag, greps de av profetiskt raseri och höll på så ända tills det var dags för matoffret. Men inte ett ljud hördes, ingen svarade och ingen tycktes heller bry sig om dem.”