Före torkan hade berget Karmel varit en vacker plats, dess floder försågs med vatten från aldrig sinande källor, och dess bördiga sluttningar var täckta med blommor och blomstrande lunder. Men nu tynade dess skönhet bort på grund av en förbannelse, som fick allt att förtorka. De altaren, som rests för tillbedjan av Baal och Astarte, stod nu i lunder som saknade löv. På toppen av en av de högsta bergskammarna stod Jehovas nedbrutna altare i skarp kontrast till dessa.