Vid Jisreels stadsport skildes Elia och Ahab åt. Profeten, som valde att stanna utanför murarna, svepte in sig själv i sin mantel och lade sig på bara marken för att sova. Kungen, som passerade in genom porten, fick snart skydd i sitt palats och berättade för sin hustru om dagens underbara händelser och om den förunderliga uppenbarelsen av gudomlig makt, som hade bevisat för Israel att Jehova är den sanne Guden och Elia hans utvalde budbärare. När Ahab berättade för drottningen, att de avgudadyrkande profeterna hade dödats, blev Isebel ursinnig, förhärdad och obotfärdig som hon var. Hon vägrade att känna igen Guds styrande, kloka försyn i händelserna på Karmel, och alltjämt trotsig förklarade hon fräckt att Elia skulle dö.