Under de långa århundraden som förflutit sedan Elias tid, har berättelsen om hans livsverk fört med sig inspiration och mod till dem som har blivit kallade att stå upp för det som är rätt mitt under avfall. För oss, ”som har världens slut inpå oss, har det en speciell innebörd. ” (1 Kor. 10:11) Historien upprepar sig. Världen i dag har invånare som liknar Ahab och Isebel. Vår tid utmärker sig genom avgudadyrkan, i lika hög grad som den tid i vilken Elia levde. Man kan inte se någon yttre helgedom. Det finns kanske inte någon avgudabild för ögat att vila på. Ändå följer tusentals efter den här världens gudar - efter rikedom, berömmelse, nöjen och de angenäma osanningar, som tillåter människor att följa sitt oomvända hjärtas böjelser. Folkmassorna har en felaktig uppfattning om Gud och hans egenskaper, och tjänar en falsk gud lika troget som Baals tillbedjare gjorde. Många, även bland dem som gör anspråk på att vara kristna, har låtit sig påverkas av inflytanden, som oföränderligt står i motsats till Gud och hans sanning. På så sätt blir de ledda att vända sig bort från det gudomliga och att upphöja det mänskliga.