Under sin fars regering hade Ahasja varit vittne till den Allrahögstes beundransvärda gärningar. Gud hade gett det avfälliga Israel fruktansvärda bevis för, hur han ser på dem som åsidosätter hans lags bindande anspråk. Detta hade han sett. Ahasja hade handlat som om dessa fruktansvärda verkliga händelser inte var något annat än meningslösa sagor. I stället för att ödmjuka sitt hjärta inför Gud, hade han följt efter Baal, och till sist hade han dristat sig att utföra denna sin mest vågade gudlösa handling. Upprorisk och ovillig att ångra sig, dog Ahasja, ”enligt det ord som HERREN hade talat genom Elia.”