Elisa bad varken om världslig ära eller om en hög ställning bland de stora männen på jorden. Det som han begärde var ett stort mått av den Ande, som Gud så frikostigt hade tilldelat den, som skulle hedras genom att bli upptagen till himlen. Han visste, att ingenting annat än den Ande, som hade vilat över Elia kunde göra honom lämplig att fylla den plats i Israel, som Gud hade kallat honom till och därför bad han: ”Må en dubbel arvslott av din Ande komma över mig.”