”Då släppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: ´Låt mig först få kyssa min far och min mor, så skall jag sedan följa dig´. Han sade till honom: ´Gå tillbaka igen. Du vet ju vad jag har gjort med dig? ´” Detta var inte ett avvisande svar utan en prövning av Elisas tro. Elisa måste beräkna kostnaderna – besluta sig för om han skulle anta eller förkasta kallelsen. Om han klamrade sig fast vid sitt hem och de fördelar det hade, hade han frihet att stanna där. Men Elisa förstod innebörden av kallelsen. Han visste att den kom från Gud och han tvekade inte att lyda. Han ville inte för något i världen gå miste om tillfället, att bli Guds budbärare eller avstå ifrån privilegiet att stå i förbindelse med hans tjänare. Han ”tog sina båda oxar, och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras kött. Detta gav han åt folket, och de åt. Därefter stod han upp och följde Elia och blev hans tjänare.” 1 Kung. 19:20, 21 Utan att tveka lämnade han ett hem där han var älskad, för att följa profeten i hans osäkra liv.