Naaman hade väntat sig att få se någon märklig maktdemonstration från himlen. ”Jag trodde, att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla HERRENS, sin Guds, namn och föra sin hand fram och åter över stället och så ta bort spetälskan”, sade han. När han ombads tvätta sig i Jordan, blev hans stolthet sårad, och i sin missräkning och besvikelse utropade han: ”´Är inte Damaskus floder, Abana och Parpar, bättre än alla vatten i Israel? Då kunde jag ju lika gärna tvätta mig i dem för att bli ren´. Så vände han om och for sin väg i vrede.”