Ben-hadad, kung av Syrien, hade besegrat Israels arméer i den strid som resulterade i Ahabs död. Sedan dess hade syrierna fortsatt med ständiga gränsstrider mot Israel, och på ett av sina plundringståg hade de fört bort en ung flicka, som ”kom i tjänst hos Naamans hustru” i det land där hon befann sig i fångenskap. Hon var slav, långt borta från sitt hem, men inte desto mindre var hon ett av Guds vittnen, som omedvetet uppfyllde det syfte, för vilket Gud hade utvalt Israel till sitt folk. När hon arbetade i detta hedniska hem, väcktes hennes sympatier för hennes herre. När hon påminde sig de beundransvärda under av tillfrisknande som Elisa hade utfört, sade hon till sin härskarinna: ”Tänk om min herre vore hos profeten i Samaria, då skulle han befria honom från hans spetälska.” Hon visste att kraft från himlen var med Elisa, och hon trodde att Naaman kunde blir frisk genom denna kraft.