Israels tio stammar måste nu skörda frukten av det avfall som hade tagit form genom att man satte upp främmande altare i Betel och Dan. Guds budskap till dem var: ”Din kalv, Samaria, stinker. Min vrede är upptänd mot dem. Hur länge kommer de att vara oförmögna till renhet? Från Israel har kalven kommit. En konsthantverkare har gjort den, en gud är den inte. Den skall krossas till smulor, Israels kalv.” ”De som bor i Samaria är rädda för kalven i Bet-Aven. Folket skall sörja över den, avgudaprästerna skall darra, eftersom dess härlighet skall föras bort i fångenskap. Också han själv skall föras till Assyrien som en gåva åt den store kungen.” (Sanherib). Hos. 8:5, 6; 10:5, 6