Orättfärdigheten i Israel under det sista halva århundradet före den assyriska fångenskapen liknade den som rådde på Noas tid, och under varje tidsålder då människan har förkastat Gud och har överlämnat sig själv till att helt och hållet göra det som är ont. Dyrkan av naturen i stället för av naturens Gud, tillbedjan av det skapade i stället för av Skaparen, har alltid resulterat i de grövsta missförhållanden. När Israels folk, i sin tillbedjan av Baal och Astarte, betygade sin största vördnad för naturens krafter, försvårade de alltså sin förbindelse med allt som bygger upp och förädlar, och föll lätt offer för frestelse. Sedan själens försvar brutits ner, hade de vilseledda tillbedjarna ingen spärr mot synd utan överlämnade sig själva till det mänskliga hjärtats onda lidelser.