Inför sådana förhållanden är det inte förvånande, att Jesaja ryggade tillbaka inför sitt ansvar, när han, under Ussias sista regeringsår, kallades att bära fram Guds varningsbudskap och tillrättavisning till Juda. Han visste mycket väl, att han kunde räkna med envist motstånd. När han insåg sin egen oförmåga att möta situationen och tänkte på halsstarrigheten och otron hos det folk som han skulle arbeta för, tycktes hans uppgift hopplös. Skulle han i misströstan avstå från sitt uppdrag och överlåta Juda till dess avgudadyrkan utan att störa det? Skulle Nineves gudar härska på jorden och trotsa himlens Gud?