De sju dagar som vanligen anslogs till påskhögtiden gick alltför fort och de som tillbett fattade beslutet, att de skulle tillbringa ytterligare sju dagar med att lära känna HERRENS väg mer fullständigt. De undervisande prästerna fortsatte sitt arbete med att förmedla undervisning ur lagboken. Folket församlades dagligen i templet för lovsång och tacksägelse. När det stora mötet närmade sig slutet, var det tydligt att Gud på ett övernaturligt sätt varit verksam genom att omvända det avfälliga Juda och hejda den flod av avgudadyrkan, som hotade att svepa bort allt framför sig. Profeternas högtidliga varningar hade inte uttalats förgäves. ”Glädjen var stor i Jerusalem, ty alltsedan Israels kung Salomos, Davids sons, tid hade inte något sådant som detta skett i Jerusalem.” Vers 26