I några få väl valda ord gav kungen dem en överblick över den situation de befann sig i. Templet var stängt och alla förrättningar inom dess område hade upphört. Uppenbar avgudadyrkan praktiserades på stadens gator och utöver riket. De folkmassor, som skulle ha förblivit trogna mot Gud om rikets ledare hade gett dem rätt exempel, hade avfallit. Riket hade förfallit och förlorat prestige från de omgivande folken. Nordriket befann sig i snabb upplösning. Många omkom genom svärd och en mängd hade redan förts bort i fångenskap. Snart skulle Israel fullständigt falla i händerna på assyrierna, och gå en fullständig undergång till mötes. Detta öde skulle säkerligen drabba även Juda, såvida inte Gud skulle vara mäktigt verksam genom utvalda representanter. Hiskia vädjade direkt till prästerna att förena sig med honom i genomförandet av de nödvändiga reformerna. ”Så var nu inte försumliga, mina barn”, förmanade han dem, ”för HERREN har utvalt er att stå inför hans ansikte och göra tjänst inför honom, till att vara hans tjänare och tända rökelse inför honom.” ”Helga nu er själva och helga HERRENS, era fäders Guds, hus.” Vers 11, 5