Då första gudstjänsten hölls, förenade sig stadens ledare med kung Hiskia och med prästerna och leviterna och sökte förlåtelse för folkets synder. På altaret placerades syndoffer ”till försoning för hela Israel.” ”När de hade offrat brännoffret böjde kungen knä, och alla som var tillsammans med honom tillbad.” Än en gång genljöd tempelgårdarna av ord, som uttryckte lovsång och tillbedjan. Davids och Asafs sånger sjöngs med glädje, eftersom de som tillbad insåg att de nu befriades från syndens och avfallets slaveri. ”Och Hiskia och allt folket gladde sig över vad Gud hade berett åt folket, för plötsligt hade detta hänt.” Vers 24, 29, 36