Då Salomo bad sin profetiska bön vid invigningen av templet, vars förrättningar Hiskia och hans medarbetare nu hade återställt, hade Salomo bett: ”Om ditt folk Israel blir slaget inför fienden, därför att de har syndat mot dig, men de vänder om till dig och prisar ditt namn och ber och ropar till dig om nåd i detta hus, må du då höra det i himlen och förlåta ditt folk Israels synd och låta dem komma tillbaka till det land som du har givit åt deras fäder.” 1 Kung. 8:33, 34 Denna bön bar prägeln av gudomligt bifall. Då Salomo slutade be, hade nämligen eld kommit ned från himlen för att förtära brännoffren och slaktoffren och HERRENS härlighet hade uppfyllt templet. Se 2 Krön. 7:1 På natten hade HERREN visat sig för Salomo för att tala om för honom, att hans bön hade blivit hörd, att barmhärtighet skulle bevisas dem som skulle tillbe där. Följande barmhärtiga försäkran gavs: Men om ”mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.” Vers 14