Men stolthet och fåfänga intog Hiskias hjärta. I självupphöjelse lade han för giriga ögon öppet fram de skatter med vilka Gud hade berikat sitt folk. Kungen ”visade sändebuden sin skattkammare, sitt silver och guld, sina kryddor, sin dyrbara olja och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans förrådshus. Det fanns ingenting i Hiskias hus eller övrigt i hans ägo som han inte visade dem.” Jes. 39:2 Detta gjorde han inte för att ära Gud, utan för att framhäva sig själv inför de främmande furstarna. Han gav sig inte tid att tänka på att dessa män var representanter för en mäktig nation, som inte hyste vare sig fruktan för eller kärlek till Gud i sina hjärtan, och att det var obetänksamt att göra dem till sina förtrogna, när det gällde nationens jordiska rikedomar.