´Med mina många vagnar drog jag upp på bergens höjder,
till Libanons avlägsna trakter.
Jag högg ner dess höga cedrar och utvalda cypresser.
Jag trängde fram till dess yttersta boning och dess frodiga skog.
Jag grävde brunnar och drack främmande vatten,
med mina fötter torkade jag ut alla Egyptens strömmar.´
Har du inte hört att jag för länge sedan gjorde detta,
att jag i forntidens dagar bestämde det,
och nu har jag låtit det komma.
Du fick makt att ödelägga befästa städer
och göra dem till ruinhögar.
Deras invånare blev maktlösa,
de blev förskräckta och stod med skam.
Det gick med dem som med gräset på marken och den späda grönskan,
som med gräset på taken och säden som förbränns innan det växer upp.
Jag vet om du sitter, om du går ut eller kommer in, och hur du rasar mot mig.
Därför att du rasar mot mig och ditt högmod har nått mina öron,
skall jag sätta min krok i din näsa och mitt betsel i din mun
och föra dig tillbaka samma väg som du kom.” 2 Kung. 19:20-28