”Se på Assyrien, en gång en ceder på Libanon,
med vackra grenar, skuggrik krona och hög stam,
som sträckte sin topp upp bland molnen.
Vattnen gav den växt, djupa källor gjorde den hög.
Källorna lät sina strömmar flyta runt platsen där den var planterad,
och sände ut sina flöden till alla andra träd på marken.
Därför fick den högre stam än alla träd på marken.
Den fick många kvistar och yviga grenar
på grund av det myckna vattnet när den sköt skott.
Alla himlens fåglar byggde sina bon bland grenarna,
alla markens djur födde sina ungar under dess grenar,
och i skuggan av det bodde alla de stora folken.
Den var vacker genom sin storhet och genom sina grenars längd,
ty den hade sin rot vid stora vatten.
Ingen ceder i Guds lustgård gick upp mot den,
ingen cypress hade grenar som kunde jämföras med den,
ingen lönn bar kvistar som den.
Nej, inget träd i Guds lustgård liknade den i skönhet…
att alla Edens träd i Guds lustgård avundades den.
Hes. 31: 3-9