Med Josias trontillträde, - han skulle regera i trettioett år, - började de, som hade bevarat sin tros renhet, att hoppas att rikets nedgång hade hejdats. Den nye kungen, som bara var åtta år gammal, fruktade nämligen Gud. Från första början gjorde han ”det som var rätt i HERRENS ögon och vandrade i allt på sin fader Davids väg och vek inte av vare sig till höger eller till vänster.” 2 Kung. 22:2 Han var född av en gudlös kung och omgiven av frestelser att gå i sin fars fotspår. Det var få av hans rådgivare som uppmuntrade honom att hålla sig till den rätta vägen. Trots detta var Josia trogen mot Israels Gud. Varnad av tidigare generationers felsteg, valde han att handla rätt i stället för att sänka sig till den låga nivå av synd och förnedring, som hans far och hans farfar hade sjunkit ner till. Han ”vek inte av vare sig åt höger eller åt vänster.” Eftersom han skulle inneha en betrodd ställning, beslutade han sig för att lyda de instruktioner, som hade blivit givna för att tjäna som riktlinjer för Israels härskare. Hans lydnad gjorde det möjligt för Gud att använda honom som ett kärl för hedersamt bruk.