För denna stora församling läste kungen själv ”allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i HERRENS hus.” 2 Kung. 23:2 Den kunglige uppläsaren var djupt rörd och han förmedlade sitt budskap med ett brutet hjärtas gripenhet. Hans åhörare var djupt berörda. Den intensiva känsla som kunde avläsas i kungens ansiktsuttryck visade själva budskapets högtidlighet och varningen för de nära förestående domarna - allt detta hade sin verkan och många beslöt att förena sig med kungen, då det gällde att söka få förlåtelse.