Kungen försökte ytterligare att upprätta Juda tro på deras fäders Gud genom att fira en stor påskhögtid, i överensstämmelse med de bestämmelser som fanns i lagboken. Förberedelserna gjordes av dem, som hade hand om heliga förrättningar, och på festens stora dag förrättades också frivilliga offer. ”Ty en sådan påskhögtid hade inte firats sedan den tid då domarna dömde Israel, inte någon gång under hela den tid som kungar regerade i Israel och Juda.” 2 Kung. 23:22 Men även om Josias iver behagade Gud, kunde den inte försona tidigare generationers synder. Inte heller kunde den aktning som kungens anhängare visade, åstadkomma en förändring i hjärtat hos många, som envist vägrade vända om från avgudadyrkan till dyrkan av den sanne Guden.