Josia fortsatte att regera mer än ett decennium efter firandet av påsken. Vid trettionio års ålder mötte han döden i strid med Egyptens styrkor, ”och blev begravd där hans fäder var begravda. Hela Juda och Jerusalem sörjde Josia. Och Jeremia sjöng en klagosång över Josia. Alla sångare och sångerskor talade om Josia i sina klagosånger och gör det än i dag. Dessa sånger blev allmänt sjungna i Israel, och de finns upptecknade bland ´Klagosångerna´”. 2 Krön. 35: 24, 25 ”Före Josia hade det inte funnits någon kung som var som han, ingen som så av hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sin kraft hade vänt sig till HERREN i enlighet med hela Mose lag. Efter honom kom inte heller någon som var lik honom. Ändå vände sig HERREN inte från sin stora vredes glöd. Hans vrede hade blivit upptänd mot Juda på grund av allt det som Manasse hade gjort och väckt hans vrede med.” 2 Kung. 23: 25, 26 Den tid närmade sig snabbt, när Jerusalem skulle bli fullständigt förstört och landets invånare skulle föras bort i fångenskap till Babylon, för att där lära sig de läxor, som de vägrat att lära sig under mer gynnsamma omständigheter.