Inom några få korta år skulle Babylons kung användas som redskap för Guds vrede över det obotfärdiga Juda. Nebukadnessars arméer skulle gång på gång belägra Jerusalem och tränga in i staden. Kompani efter kompani - först bara några få, men senare tusentals och tiotusentals - skulle föras bort i fångenskap till Sinears land, för att där leva i påtvingad exil. Jojakim, Jojakin och Sidkia - alla dessa judiska kungar stod i tur att bli vasaller till den babyloniske härskaren, och alla skulle i sin tur göra uppror. Det upproriska folket skulle utsättas för allt strängare straffdomar, tills hela landet till sist skulle bli ödelagt. Jerusalem skulle läggas i ruiner och eldhärjas, Salomos tempel skulle förstöras och Juda kungadöme skulle falla, för att aldrig mer inta sin forna ställning bland jordens folk.