Kungen var också för svag för att vilja att hans hovmän och folket skulle få veta, att han hade haft en överläggning med Jeremia. Så fullständigt hade människofruktan tagit hans själ i besittning. Om Sidkia djärvt hade stått upp och förklarat att han trodde på profetens ord, som redan till hälften hade gått i uppfyllelse, hur mycket förödelse hade då inte kunnat avvärjas! Han skulle ha sagt: Jag vill lyda HERREN, och rädda staden från fullständig undergång. Jag vågar inte sätta mig över Guds bud på grund av fruktan för människor eller på grund av människors gillande. Jag älskar sanning, jag hatar synd, och jag vill följa de råd, som den Mäktige i Israel ger.